Uthållighet, sista ansträngningen

Man får höra att man inget kan om ekonomi, att man är kommunist och nu efterbliven. Man känner att nog är nog man ska inte behöva höra nedlåtande kommentarer gång på gång för att man inte håller med. Nu sa jag i från ”jag kallar dig inte sådana saker varför kallar du mig för sådana saker?” Jag känner också att jag orkar inte längre lyssna där alla är onda och det är fel på alla. Samt att jag är dum som låter alla köra över mig. Vem kör över mig som inte ens umgås med någon längre. Amme

Det var outhärdligt när hon skrek efterbliven i telefon som om hon vore en överhet och jag skulle ta emot. Vilken vidrig människa som vågar tala så till någon som har gjort så mycket för en. Ibland kan hon berömma och säga att jag är inte den som drar upp allt gott jag har gjort. Som om hon vore i position att avgöra människors moral när hon är på måillafejjans nivå. Att hon ens tror att jag ska lyssna på hennes lögner mer. Jag skrev bara ”jag har ingen lust att diskutera sommarhuset”. Hon skrev flera svar på messenger jag raderade alla utan att öppna och läsa. När jag slutar lyssna och läsa då har jag gjort det för gott när det gäller psykopater. Att hon kan underskatta mig till den graden. Det är mitt fel varför har jag ens umgåtts med folk som är så låga? Vad kan man förvänta sig från låga människor? Aldrig mer att jag någonsin mer ska umgås med folk under min egen nivå.